"Hon vaknade långsamt denna morgon.
Som i ultrarapid.



Innan hon ens slog upp ögonen, hade öronen hört fiskmåsarna och havet utanför,
näsan känt doften av morgonen som luktade som en frisk blandning mellan sol och dagg.
Huden hade känt varma strålar som letat sig in genom den öppna altandörren i sovrummet.

Värmen från strålarna var delvis beslöjade då de liksom silades genom den tunna, vita gardinen.
Det hände saker utanför. Andra människor var på gång ner till stranden. Hon hörde barnfamiljer och äldre människor och en och annan ortsbo.

Det känns som att vara delaktig fast man inte är det, tänkte hon och sträckte på sig.
Sakta.
Som att ha bjudit in omgivningen och ändå ha den på avstånd.
En ganska angenäm och skön grej, när man tänker efter. I alla fall innan man ens har stigit ur sängen.

När hon satte sig upp och kände det kalla stengolvet mot fotsulorna, tänkte hon att det är skönt med kalla golv. Sedan började hon fundera på hur mycket tid hon helt plötsligt hade till att tänka på ganska triviala saker.

Det var ganska länge sedan nu, som hon hade haft tid att göra det.
Men nu hade hon all tid i världen.
I alla fall i två veckor till.
Det var semester.
Och hon var öppen för det äventyr som kallas ny dag på ett helt annat sätt än i vanliga fall.
Idag skulle hon med alla sinnnen njuta av allt runtomkring. "



Visst är det ganska skönt att fantisera sig bort ibland?
Det gjorde jag nu. Med hjälp av ord.
Som i och för sig farit runt i mig och mina tankar innan.
Om någon dryg månad hoppas jag kunna känna och uppleva det där.
Då åker vi till varmare land. Till havet.
Jag älskar havet.
Tycker till och med att ordet är vackert.
Liksom solnedgång.



 Och Morgondagg.


Tänk vilka sensationer olika ord kan göra med kroppen och humöret.

Och till sist: Käraste Ni.
Tack för era kommentarer.
De gör mig jätteglad!


Som ljuv musik i mina öron. (och det är det ju också)