What are words?
Det känns ju nästan genialiskt.Texten, alltså.
Ändå så otroligt självklart och .. som det ska och borde vara.
Vad är ord om man inte menar det man säger?
De är sagda. De är förmedlade till en annan människa som har tagit dem till sig.
Men de förlorar sin betydelse i samma sekund som man inte menar det man sagt.
Ord är allt och ingenting.
Men det är inte alltid orden som spelar roll i slutändan, utan hur man agerar.
Eller inte.
Jag kom att tänka på möten.
Möten i vardagen.
Planerade eller oplanerade.
Sådana där möten som vi liksom minns. Som fångar oss.
Dit tankarna kan fara även flera år och decennier efter.
Tillfälliga eller bestående bekantskaper.
De tre äldre männen och kvinnan som jag träffade i en hotellfoajé på en bokmässa.
De som fick mig att åter bli fascinerad och skratta så jag knappt kunde sluta.
Den gamla mannen i en klosterträdgård som satt och skar äppelbitar och stoppade i munnen, samtidigt som han förklarade för mig , sin kärlek till trädgården och till sin tro.
Osv.. för det finns ju många liknande. Alla har vi många .
Det handlar om ord.
De handlar om att mötas.
Det är inte alltid man gör det med alla människor.
Ibland blir det mest bara obekvämt tyst.
Däremot är det underbart när man träffar någon som man kan vara tyst med
och ändå ha någon form av samförstånd med.
"Vi behöver inte prata för att det ska kännas bra- känslan"
"Vi njuter nuet ihop för att vi ändå inte kan hitta ord som beskriver hur vi känner- upplevelsen"
Sånt..
Och det, kära ni får mig att tänka på de ordlösa stunderna i livet.
När ord är överflödiga.
När vi ÄR. Känner in med våra sinnen.
När allt med ens blir vackert för att vi tar oss tid att se det.
Se varandra. Se allt runtomkring. Se "nu".
What are words, just då?
Jag skulle tro att de fortfarande är allt och ingenting.
De får bara vila sig en stund. Tills vi hittar dem ;)
Det känns ju nästan genialiskt.Texten, alltså.
Ändå så otroligt självklart och .. som det ska och borde vara.
Vad är ord om man inte menar det man säger?
De är sagda. De är förmedlade till en annan människa som har tagit dem till sig.
Men de förlorar sin betydelse i samma sekund som man inte menar det man sagt.
Ord är allt och ingenting.
Men det är inte alltid orden som spelar roll i slutändan, utan hur man agerar.
Eller inte.
Jag kom att tänka på möten.
Möten i vardagen.
Planerade eller oplanerade.
Sådana där möten som vi liksom minns. Som fångar oss.
Dit tankarna kan fara även flera år och decennier efter.
Tillfälliga eller bestående bekantskaper.
Tanten på tåget som berättade hela sin livshistoria och som fick mig att bara
sitta och gapa av fascination.
Farbrorn på busshållplatsen som jag hade en konversation med i en kvart och som jag ännu minns.De tre äldre männen och kvinnan som jag träffade i en hotellfoajé på en bokmässa.
De som fick mig att åter bli fascinerad och skratta så jag knappt kunde sluta.
Den gamla mannen i en klosterträdgård som satt och skar äppelbitar och stoppade i munnen, samtidigt som han förklarade för mig , sin kärlek till trädgården och till sin tro.
Osv.. för det finns ju många liknande. Alla har vi många .
Det handlar om ord.
De handlar om att mötas.
Det är inte alltid man gör det med alla människor.
Ibland blir det mest bara obekvämt tyst.
Däremot är det underbart när man träffar någon som man kan vara tyst med
och ändå ha någon form av samförstånd med.
"Vi behöver inte prata för att det ska kännas bra- känslan"
"Vi njuter nuet ihop för att vi ändå inte kan hitta ord som beskriver hur vi känner- upplevelsen"
Sånt..
Och det, kära ni får mig att tänka på de ordlösa stunderna i livet.
När ord är överflödiga.
När vi ÄR. Känner in med våra sinnen.
När allt med ens blir vackert för att vi tar oss tid att se det.
Se varandra. Se allt runtomkring. Se "nu".
What are words, just då?
Jag skulle tro att de fortfarande är allt och ingenting.
De får bara vila sig en stund. Tills vi hittar dem ;)
söndag, 17 juli, 2011
Du. Tack.
Kram Annelie (du vet vem)
söndag, 17 juli, 2011
Ord....
Kan värma.
Kan frysa.
Kan svida.
Kan bränna.
Kan trösta.
Kan göra ont.
Kan träffa en i hjärtat.
Kan vara det som urhålkar stenen.
Kan göra gott.
Kan göra en ledsen,
Kan göra en glad.
Kan smaka gott.
Kan ha en hemsk bismak.
Kan vara svåra att förlåta.
Kan vara svåra att komma ihåg.
Kan vara svårstavade.
Kan vara lättstavade.
Ord...
Det är ju vårt språk.
Kram mig.
söndag, 17 juli, 2011
Hejsan!
Ja jag har undrat vars du tog vägen. Men ibland har man ingen skriv lust.
Särskilt under sommaren...då står iaf jag med ändan i nån blomrabatt! =D
Hoppas ni får en skön och varm sommar!
Kram Kerstin
söndag, 17 juli, 2011
Tittar bara in och lämnar en kram:)
Jag har saknat dina ord i blogosfären. Men å andra sidan får jag ju njuta av dem på fejan:)
Kram Annica
söndag, 17 juli, 2011
Ord är verkligen förlösande ibland, men långt ifrån alltid .. det här kan man ju skriva en följetong om.. som du kanske nyss börjat:)
söndag, 17 juli, 2011
Härlig blogg med härligt namn, vill att fler ska hitta hit...så jag gör vad jag kan =)
torsdag, 28 juli, 2011
What are words gör mig lika gråtfärdig varje gång.
Å, vad du skriver fint!
KRAM