Det kan vara många olika varianter och kombinationer.
Varför man minns dem kan också variera.
Men varför vi gör det är beroende på att vi just då fick en stark känsla just på grund av dem.
Det är de vi kommer ihåg extra mycket.
Och som ger oss tillbaka känslan när vi tänker på det.
Det kan vara ord sagda av någon som vi blev sårade av.
Oavsett om personen menade illa eller inte.

Det kan vara ord sagda av någon som vi älskar.
Första gången vi hör orden: Jag älskar dig, från den vi håller kär, till exempel.
Jag tror förresten aldrig att vi kan bli tjatiga om vi upprepar ord av ren kärlek.
Inte om vi verkligen menar vad vi säger.
Finns det något mer härligt än att höra de orden?

Ja. Att ha ynnesten att få säga dem själv, såklart.
Förstås.

I våra inutin har vi ett stort arkiv av "mentala kärleksbrev" av olika slag.
Det är ord, handlingar, sinnesminnen.
Från upplevelser och stunder som vi verkligen har älskat och njutit av.

De är det ju definitivt bra mycket bättre att ta fram då och då än de som inte är lika kul.
Dessutom: varje negativt minne har man ju i alla fall rent teoretiskt möjlighet att välja eller inte välja att ta med sig in i nästa ögonblick.
Det som var, var.
Kommer aldrig mer tillbaka. Känslan man hade just då, var just då.
Varför välja att ta med sig de trista?
Jag vet. Det är mer lätt sagt än gjort.
Men ändå tycker jag att det ligger något i det.




Löjtnantshjärta - barndomsminne och en av favoritblommorna sedan dess.
Jag - njuter i solen iklädd en något flottig håruppsättning, ser det ut som.
Men det är mest bara blött och tänkt att vara en något slarvig svinrygg.
Det är två ord jag gillar. Löjtnantshjärta och svinrygg.
Det första för att det står för en vacker blomma.
Det andra för att det är ett roligt ord.


Vilket är det finaste ordet du vet?


Thomas Tranströmer är en man som skriver så jag ryser.Det är det nog inte bara jag som gör.
Det är inte för inte man är nominerad till nobelpriset i litteratur.
Jag nickar. Jag ryser av välbehag. Jag får tårar. Jag bara älskar att läsa hans ord.
Hur fantastiskt duktig  på att skriva, får man lov att vara på en skala, undrar jag?
Han är ordlöst bra, helt enkelt. Fast dock är han själv långt ifrån ordlös.




Några andra fina ord som är så fina att jag vill dela med mig av dem är dessa:

Det handlar om tankeläsning
och om smulpaj och bubbelskum
om att gå i mörker och titta på stjärnor
att inte behöva blunda för att våga få plats
och att blåsa luft i varandras lungor tills bara skratt finns

Det handlar om ögonskimmer
och om glitter och såpbubblor
om att ligga stilla och lyssna till varandras hjärtslag
att tala samma språk och samma tystnad
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar

Det handlar om tvåsamhet som inte river sönder
och om att minnas hur man andas
om varmfamnar och enkelhet
att gömma sej i tält av mjukhet tillsammans
och att veta att &-tecknet mellan du & jag
egentligen är ett bindestreck
/okänd


Nej, jag kan faktiskt inte toppa det där, hur mycket jag än försöker.
Dessa ord ovan får avsluta detta mitt inlägg, Kära ni.

(fast lyssna på musik kan man göra ändå)